Högt, lågt, över allt!
Kalla mig konstig men jag älskr att gå ut på promenader med musik dunkandes i hörlurarna. Kom nyss hem efter en 90minuters promenad som sträckte sig mellan Täby Kyrkby, Arninge & Byle.
Jag älskar dessutom att bara lägga mig i snön och titta på stjärnorna. Det gjorde jag också. Bara glömmer hela världen och tittar på dom blinkande skönheterna uppe i himlen. Det skumma var att när jag först lade mig ner och tittade upp var himlen full av gråa moln. I samma minut började molnen dra sig bort och den mörka himlen tittade fram. Stjärnorna blinkade, som att dom pratar med en. Mina ögon fastnade på just en blinkande stjärna, jag tror jag vet vem den stjärnan var. Jag stirrade på den i minuter. Då drev molnen tillbaka men jag släppe inte ögonen från den. Trots att den skymdes undan för molnen såg jag ibland att den blinkade bland molnen. Det gjorde mig lite glad och fick mig att tänka.
Även när allt känns skit och mörkt så finns hoppet där, oavsett hur mycket man tvivlar på det. Det gäller bara att leta efter det bra och glömma det dåliga. Då kommer allting att ordna sig.
Idag är jag ensam hemma länge och tänkte egentligen pallra mig ner till fotbollsträningen men halsen är helt fuckad. Känns som halsfluss och jag har huvudvärk. Får la bli TV idag, vad syyyyynd. Har dessutom fått reda på lite smaskig information av min tysk som jag ska bo hos och nu längtar jag galet mycket till Tyskland!
Pysssss Julliiis
